Det kanske blir en tripp till stockholmia till pappa men jag och min syster håller på att diskutera det fortfarande.. Ena sidan av mig skriker att det är hans fel att vi bor flera flera mil ifrån varandra och att han har valt detta, vilket gör mig arg och ledsen, men den andra sidan säger hur mycket jag saknar och älskar honom, och det ger mig skuldkänslor..
Någonstans mittemellan undrar jag varför det är som det är.

Pappa, jag älskar dig, men..